Brasiliansk filmfestival i Göteborg och Stockholm

Imorgon (torsdag) inleds den brasilianska filmfestivalen, Brasilcine, i Göteborg där den pågår under hela helgen på Pusterviksteatern på Järntorget. Festivalen åker sedan vidare till Stockholm och Zita den 6 oktober där programmet dock är en bra bit nedbantat. För mer information och program klickar du på den här länken.

Smuts i valmaskineriet

Just nu rullar det en jätteskandal i Brasilien i lagom tid före det stundande valet. En historia som väl kan få de flesta svenskar att sucka igenkännande efter rabaldret då folkpartiets kladdiga fingrar återfanns i sossarnas syltburk.

I Brasilien handlar det om hur en dossier som skulle avslöja hamligheter som kunde smutskasta PSDB-politiker kunde hamna i händerna på petistas (regeringspartiet PT:s medarbetare). I dossiern, som består av en videokassett, en DVD, en almanacka och diverse foton, figurerar bland annat São Paulos borgmästare José Serra och presidentkandidat Geraldo Alckmin. Nu utreds det hur det graverande materialet hamnat där det hamnat, var pengarna för att betala för det kom ifrån och vilka som bevisligen kände till det. En av Lulas närmaste män är inblandad, men presidenten är naturligtvis lyckligt ovetande om vad som skedde bakom hans rygg. Inblandade är också en journalist från den tidskriften Época som skulle skriva om innehållet i dossiern och för detta ändamål deltog i ett möte med de numera åtalade deltagarna i härvan. Tidskriften IstoÉ publicerade visserligen ett reportage i veckans upplaga med anklagelser mot Serra levererade av far och son Vendoin, männen bakom framställandet av dossiern. Tidningen förnekar emellertid all kännedom om det smutsiga materialet.

Ännu en gång kan vi konstatera hur fokuseringen flyttas från sakfrågor och vad som egentligen är viktigt: Hur landet ska komma att styras under de närmaste fyra åren. I Brasilien kan åtminstone inte ett ökat politikerförakt minska valdeltagandet då valplikt råder. Så risken är väl att skandalen enbart leder till att redan oinformerade väljare inte blir klokare, utan istället fördelar sina röster på dem som anses lite mindre oärliga än andra. Ett inte särskilt gott utgångsläge för en fungerande demokrati.

Introduktion till den brasilianska politiken 3

De viktigaste partierna

Det enda parti med tradition från tiden före militärkuppen 1964 är kommunistpartiet som numera har splittrats i två olika partier; PPS och PCdoB.

Ett av de mest inflytelserika partierna i Brasilien är PMDB (Partido do Movimento Democrático Brasileiro, Partiet för den brasilianska demokratiska rörelsen) som ursprungligen grundades 1965 och då hette MDB. Då representerade det “oppositionen” till regeringspartiet ARENA under militärdiktaturen. Dessa båda partier representerades av makteliten. I och med att MDB vann ny mark när man vann anhängare bland folk som var kritiska till regimen så öppnades det till slut upp för ett flerpartisystem. Ii kölvattnet av detta bildades bland annat dagens regeringsparti PT (Partido dos Trabalhadores, Arbetarpartiet). MDB blev PMDB som är ideologiskt splittrat, men betraktas som ett center-högerparti.

Diktaturens parti ARENA blev så småningom partierna PFL och PP. De allierade sig med Cardosos vänsterregering och lyckades på nytt komma in i politikens finrum där de lyckats nå makten i viktiga regioner. PFL:s mest kända profil är Antonio Carlos Magalhães. PP:s representant Paulo Malluf var en mycket korrumperad politiker som nått posten både som borgmästare och guvernör i São Paulo. Även om han blivit tagen med handen i syltburken och beräknas ha stulit för mångmiljardbelopp(!) så har han inte givit upp sin politiska karriär.

Presidentkandidaten Alckmin representerar PSDB (Partido da Social Democracia Brasileira, Brasilianska socialdemokratiska partiet). Partiet, sprunget ur vänsterfraktioner inom PMDB, hade regeringsmakten en period sedan dess företrädare Fernando Henrique Cardoso valdes till president 1984. Sedan dess har partiet vandrat åt högerkanten.

För att sammanfatta det politiska livet i Brasilien kan man säga att politiken är som den otorkade baken, den luktar skit och kanske också lite urin om någon pissat på ringen. Den mycket låga moralen där mutor, nepotism och korruption är en del av maktutövandets grundvalar gör att smutsen sprider sig genom systemet och utvecklingen gror igen av smuts ner på gräsrotsnivå. Det är väldigt sorgligt. Man ställde stora förhoppningar på Lula när han trädde till makten, med fagra löften om att korruptionsbekämpningen skulle stå mycket högt upp på dagordningen. Det tog en period och sedan var han också insyltad i affärer som han kanske visste om, kanske inte. Det väsentliga var i alla fall att han var oförmögen att stoppa det som skedde. Att Lula har en solid grund för att representera lägre sociala klasser i Brasilien betvivlar nog ingen. Han har tagit den långa vägen från en fattig familj Pernambucos inland genom fackföreningsrörelsen, till makten via flera misslyckade val. Men Lula är en maktmänniska och en sådan måste ha inflytelserika vänner för att nå hela vägen i Brasilien. Det innebar att han var tvungen att släppa in samarbetspartners i regeringen som normalt sett borde sitta i en oppositionsställning. Det är inte säkert att dessa nya “vänner” har samma ambitioner att styra fläckfritt.

Brasilien är ett enormt stort land och den ena handen kan omöjligt kontrollera vad alla de andra gör. Personvalskampanjer handlar mycket ofta om kortsiktigt tänkande där det gäller att sprida pengar runt omkring sig för att få röster. Att politiken inte fungerar som den ska är inget skäl för att vända den ryggen. För att kunna kritisera konstruktivt krävs det kunskap. Jag ska försöka att ge nyheter och inblickar om den brasilianska politiken här, men det är viktigt att alltid vara vaksam och fundera på vilket spel bakom kulisserna som leder till det ena eller andra beslutet. Är man naiv, blåögd och tror alltför gott om mänskligheten är man nog dessvärre för evigt dömd att inte förstå så mycket av den brasilianska valrörelsen.